Stålkvinnan från Parenjarka

MAJ-DORIS

En svensk ”feel-good” film med norrbottnisk produktion och verkan. FOTO: Sanna Edström.

KULTUR Linnéa Larsson

I den lilla lokalen på Ebeneser i Luleå, hade många samlats på den samiska nationaldagen för att ta del
av premiärvisningen av dokumentärfilmen Maj-Doris. En film där vi får följa den 74-åriga
renskötaren, konstnären och skådespelerskan Maj-Doris Rimpi.

Under hela filmen infann sig en slags varm, ullig, sockervaddskänsla i bröstet, då man såg den pigga
stålkvinnan ensam tackla alla vardagssysslor. Och det var inte utan att man blev lite nervös då den
gamla kvinnan klättrade upp på snötyngda tak, eller upp i träd för att samla lav till sina renar.

Allvar varvas med humor under filmens gång, och man kan inte låta bli att älska denna härliga kvinna.
En stark önskan att man själv vill vara så pigg och självständig då man är 74år, infann sig nog hos de
flesta i publiken.

Kvällens höjdpunkt var då huvudrollsinnehavaren själv, äntrade scenen efter filmens slut. Att se denna
underbara kvinna på riktigt gjorde det hela mer trovärdigt. Hon fanns på riktigt, denna underbara kvinna. På frågan om varför hon tackade ja till att medverka svarade hon.
– Jag tänkte först varför ska jag vara med på detta? Men grabbarna var ju rätt söta!

Filmen är en norrbottnisk produktion med två debuterande filmmakare i spetsen. Båda hemmahörande
i Norrbotten. Filmskaparna Jon Blåhed och Jimmy Sundin har en stark debutfilm, som väcker både
känslor och skratt. De har fångatbåde Maj-Doris som person, men även livet. Den fantastiska miljön
som finns i Parenjarka och en gammal dams djupa funderingar.

Det ska bli intressant att följa denna duos fortsatta arbete, något som påbörjas redan i sommar då den
nya dokumentären ” Turpa Kiinni minun haters” ska spelas in i Tornedalen.

Betyg: 4/5